Försvar och NATO 2026 — så skiljer sig partiernas linjer

Försvarspolitiken har under den senaste mandatperioden gått från en specialfråga för insatta till en av väljarnas absoluta toppfrågor. Det säkerhetspolitiska läget i Europa, Sveriges NATO-medlemskap och den största försvarsuppgörelsen i modern svensk historia har gjort försvarsfrågan större än i något val sedan kalla krigets slut. På den här sidan går vi igenom vad de åtta riksdagspartierna står för i frågorna om NATO, försvarsanslag, Ukrainastödet, värnplikten och det civila försvaret.

Sex av åtta riksdagspartier står bakom det svenska NATO-medlemskapet: Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de enda partierna som motsätter sig medlemskapet och som långsiktigt vill att Sverige återgår till alliansfrihet. Dessutom har en historiskt bred uppgörelse om upp till 300 miljarder kronor i lånefinansierad försvarsupprustning godkänts, varav 50 miljarder för det civila försvaret. Den uppgörelsen sträcker sig över blockgränserna och har förändrat hur försvarsfrågan diskuteras politiskt.

Översikt — försvarsfrågans nya tyngd

Inför valet 2022 var försvarsfrågan en uppåtgående men fortfarande sekundär fråga i de flesta opinionsmätningar. Inför 2026 har den klättrat in på topp-fem-listan över de frågor väljarna säger sig prioritera mest. Skälet är uppenbart: kriget i Ukraina, det nya säkerhetspolitiska läget i Östersjön, NATO-anslutningen och den hybridkrigsföring som följt har gjort försvar och beredskap till en omedelbar verklighet för svenska väljare.

Den partipolitiska kartan har förändrats kraftigt på fyra år. Socialdemokraterna, som länge var traditionsbärare av alliansfriheten, har efter NATO-anslutningen blivit en konsekvent försvarsvän som driver på för upprustning. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har länge förespråkat högre försvarsanslag och har nu fått sin politik genomförd. Sverigedemokraterna har gjort en resa från historisk skepsis mot internationella militära åtaganden till aktiv försvarspolitisk aktör inom Tidö-konstellationen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet står kvar med en linje som betonar alliansfrihet, fredsbevarande arbete och civilt snarare än militärt försvar. Dessa två partier accepterar i praktiken att NATO-utträde inte är realistiskt på kort sikt, men driver opinion mot ytterligare upprustning och för att Sverige inte ska placera kärnvapen eller utländska baser på sin mark.

NATO-medlemskap idag

Sverige blev formell medlem i NATO under 2024 efter en utdragen ratificeringsprocess där Ungern och Turkiet var sista hindren. Beslutet om att ansöka togs i en historisk omsvängning våren 2022, där Socialdemokraterna under Magdalena Andersson släppte den svenska alliansfriheten som varit ett fundament i utrikespolitiken sedan andra världskriget. Inför 2026 är frågan inte längre om Sverige ska gå med, utan hur medlemskapet ska användas och utvecklas.

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartietdriver den mest aktivistiska linjen där Sverige förväntas spela en framträdande roll i NATO. Det handlar om att leva upp till tvåprocentsmålet, delta aktivt i NATO-övningar, ta emot förstärkning av allierade trupper på svensk mark och i framtiden bidra med svensk personal till NATO:s framskjutna närvaro i östra Europa. Liberalerna har också drivit linjen att Sverige ska vara öppna för att ta emot kärnvapen i en allvarlig krissituation.

Socialdemokraterna och Kristdemokraternastår bakom medlemskapet men intar en mer återhållsam linje när det gäller kärnvapen och permanent stationering av allierade trupper. Båda partierna betonar att Sverige ska vara en konstruktiv medlem men inte gå längre i eskalation än vad säkerhetsläget kräver. Sverigedemokraterna har en pragmatisk hållning där medlemskapet accepteras men där partiet är skeptiskt till svensk truppinsats utomlands utan tydlig nationell nytta.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är motståndare till medlemskapet och har röstat emot ratificeringen i riksdagen. Vänsterpartiet driver linjen att Sverige bör återgå till alliansfrihet på sikt och att medlemskapet binder Sverige till en militaristisk politik som motverkar fred och nedrustning. Miljöpartiet är något mjukare i tonen men avvisar både kärnvapen och permanent utländsk truppstationering. Båda partierna accepterar att utträde inte är genomförbart på kort sikt och fokuserar i praktiken på att påverka medlemskapets innehåll.

Försvarsanslag och budget

Den största enskilda förändringen under mandatperioden 2022–2026 är beslutet att kraftigt höja försvarsutgifterna. En bred politisk uppgörelse omfattar upp till 300 miljarder kronor i lånefinansiering för försvarsupprustning under kommande mandatperiod, varav cirka 50 miljarder är öronmärkta för det civila försvaret. Beslutet motiveras både av NATO:s tvåprocentsmål och av det säkerhetspolitiska läget. Lånefinansieringen är kontroversiell men har accepterats av en majoritet eftersom alternativet — att finansiera upprustningen genom skattehöjningar eller besparingar — har bedömts som politiskt orealistiskt på kort sikt.

Tidö-partierna (M, KD, SD, L) står tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet bakom den breda uppgörelsen. Det gör försvarsanslagen till en av få frågor där det finns en överblockad majoritet inför 2026. Moderaterna och Kristdemokraterna driver dessutom på för att tvåprocentsmålet ska överskridas och att Sverige bör sikta på 2,5 procent av BNP på sikt, i linje med NATO:s nya rekommendationer.

Liberalerna och Centerpartiet trycker på för att ökade försvarsanslag måste kombineras med materielförsörjning och industriell kapacitet. Sverige har ett stort överskott i beställningar relativt vad försvarsindustrin kan producera, vilket innebär att pengarna inte automatiskt blir nya förmågor utan en parallell satsning på svensk försvarsindustri.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de enda riksdagspartier som inte fullt ut stöder den breda försvarsuppgörelsen. Vänsterpartiet vill se en mindre militaristisk upprustning och högre satsningar på det civila försvaret samt fredsdiplomati. Miljöpartiet betonar att klimat och försvar måste hanteras samtidigt och motsätter sig att alla nya investeringar går till militär kapacitet på bekostnad av civila samhällsförmågor.

Stöd till Ukraina

Sverige har sedan 2022 varit en av de mest aktiva stödgivarna till Ukraina i relation till sin BNP. Insatserna har omfattat allt från Stridsfordon 90 till luftvärnssystem, ammunition, sjukvårdsmateriel och utbildningsinsatser för ukrainsk personal. Inför 2026 är frågan om hur omfattande och långvarigt stödet ska vara en av de centrala försvarspolitiska tvistepunkterna.

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartietdriver hårdast på för fortsatt och utökat militärt stöd. Linjen är att Ukraina måste vinna kriget eller minst uppnå förhandlingsövertag, och att svenska vapenleveranser ska fortsätta så länge det krävs. Liberalerna har förespråkat att Sverige ska gå längre än andra europeiska länder i form av tunga materielleveranser.

Socialdemokraterna och Kristdemokraternastöder fortsatt militärt och humanitärt stöd men i en mer mätt takt. Båda partierna betonar vikten av återuppbyggnadsstöd, sjukvårdsinsatser och stöd till ukrainsk civilbefolkning. Miljöpartiet har en liknande hållning där tonvikten ligger på humanitärt och civilt stöd snarare än vapenleveranser.

Sverigedemokraterna är mer återhållsamma och har under mandatperioden uttryckt att svensk försvarsförmåga ska prioriteras framför ytterligare expansion av Ukrainastödet. SD har inte motsatt sig de stora paketen men har drivit linjen att svenska förmågor inte får urholkas av materielleveranser. Vänsterpartiet stöder humanitärt bistånd men är mer kritiskt till omfattande vapenleveranser och har drivit linjen att Sverige bör verka aktivt för diplomatiska lösningar.

En specifik fråga som diskuterats under mandatperioden är om Sverige ska tillåta ukrainska soldater att utbildas på svensk mark — något som genomförts i mindre skala — och om svenska militära rådgivare ska sändas till Ukraina. Här är M, KD och L mest aktivt positiva, medan V och MP är mest skeptiska, och S och C ligger någonstans däremellan beroende på säkerhetsläget.

Värnplikt och totalförsvar

Den allmänna värnplikten återinfördes 2018 efter att ha varit vilande sedan 2010. Idag kallas en bråkdel av varje årskull in, men en bred majoritet av partierna vill se en gradvis utökning. Argumentet är dubbelt: dels behövs fler soldater för att fylla upp förbanden i takt med det utökade försvaret, dels är värnplikten en grundbult i totalförsvarstänkandet där hela samhället ska kunna fungera i kris.

Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna driver hårdast på för fler inkallade. Förslagen handlar om att gradvis utöka antalet inkallade till tiotusentals per år, jämfört med dagens nivåer på några tusen. Argumentet är att massförsvar är nödvändigt för att kunna försvara ett land av Sveriges storlek, och att frivillighet inte räcker.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna ställer sig bakom en utökning men betonar samtidigt frivillighet, kvalitet och att de inkallade måste få en meningsfull utbildning. Det får inte handla om kvantitet på bekostnad av förmåga. Socialdemokraterna har också drivit på för bättre villkor för värnpliktiga, inklusive ersättning och tjänstgöringsförmåner.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mer skeptiska till en kraftigt utökad värnplikt. Båda partierna betonar i stället civilt försvar — beredskapslager, sjukvårdens krishantering, kritisk infrastruktur, livsmedelsförsörjning — och fredsdiplomati. Vänsterpartiet tycker dock att en demokratisk, jämställd och välutbildad värnplikt är att föredra framför professionella legoarméer, vilket gör hållningen mer nyanserad än ren motstånd.

Frågan om totalförsvaret — det civila försvaret som ska komplettera det militära — är ett område där partierna är mer eniga. De 50 miljarderna i uppgörelsen som öronmärkts för civilt försvar har stöd från åtta av åtta partier. Skillnaderna ligger i prioriteringen: ska pengarna gå till beredskapslager (S, M), sjukvård och energiförsörjning (V, MP) eller frivilligorganisationer och Hemvärnet (C, KD, L)?

Vanliga frågor om försvar och NATO 2026

Uppdaterad maj 2026. Relaterad läsning: Partiernas vallöften 2026 och voteringar i kammaren.